Om denna bok

Vad varje väljare bör veta om socialdemokraternas politik

Den svenska demokratin firar nu 100 år. Sedan den allmänna rösträttens införande 1922 har socialdemokraterna regerat i 76 år, nästan aldrig med egen majoritet. Detta är unikt i västvärlden. Vad kan det bero på?

Juristen Jakob E:son Söderbaum, statsvetaren Carl Johan Ljungberg och ekonomen Christian Swedberg har granskat socialdemokratin och dess samhällsbygge i sömmarna. I Betongväldet presenterar de en detaljrik helhetsbild med utgångspunkt dels i de teorier om den svenska socialdemokratins ”mjuka totalitarism” som Roland Huntford framlade 1971, dels i nyare forskning och journalistik.

Socialdemokraterna är inte ett parti som går till val på samma villkor som andra partier. De har genom sitt mångåriga regeringsinnehav byggt ett samhällssystem ägnat att gynna dem själva, och en enorm maktapparat som går in i nästan alla delar av samhället. Det är i denna maktapparat som alla viktiga politiska beslut tas, den håller tillbaka oppositionen, och medborgarna har inget sätt att komma åt själva systemet. Mycket av den maktutövning som genom åren har burit socialdemokratins signum har också direkta paralleller i 1900-talets värsta diktaturer.

Denna nya utgåva har uppdaterats och reviderats grundligt, utökats med tre nyskrivna kapitel, och försetts med ett register.


Ett ramverk för frihetlig, systematisk samhällskritik 

Den brittiske utrikeskorrespondenten i Sverige Roland Huntford var en pionjär till samhällsdebattör som i början av 1970-talet kritiskt beskrev det socialdemokratiskt styrda samhällssystemet i Sverige på ett både detaljerat och sammanhängande sätt. När vi författare i början av 2000-talet började studera hans bok Det blinda Sverige insåg vi att hans på intervjuer och journalistiska efterforskningar baserade samhällskritik var högst relevant både i hans samtid och i vår tid. Huntfords skildring höll inte riktigt i alla delar, och det svenska samhället har förstås sedan dess genomgått flera genomgripande förändringar. Men på det hela taget ansåg vi att Huntfords Sverigebild förtjänade att revideras och uppdateras för att möta en ny publik. Vår förhoppning var att resultatet – vår bok Betongväldet – skulle kunna bilda ett väl underbyggt ramverk för en allomfattande frihetlig kritik av den socialdemokratiska maktapparaten.

Vad Huntford såg framför sig i början av 1970-talet var en enpartistat. Denna samhällssyn sammanhängde i betydande utsträckning med den socialdemokratiska regeringshegemoni som rådde i vårt land fram till 1976 då den första center-höger-regeringen sedan den allmänna rösträttens införande tillträdde och lyckades bestå i 6 år. Huntford, som skrev sin bok 1971, såg hur det socialdemokratiska partiet i princip hade vuxit samman med staten, och han insåg även att detta parti, genom den korporativa samhällsordning som socialdemokratiska regeringar hade byggt upp vid sidan om staten, kontrollerade inte bara den offentliga sektorn, utan också näringslivet, civilsamhället och väldigt mycket i vanliga människors vardag. Huntford kallade denna politiska styrelseform för ”mjuk totalitarism”.

Den svenska ”mjuka” nytotalitarismen enligt Huntfords synsätt skiljer sig från den typiska planekonomiska totalitarismen i exempelvis det dåtida Sovjet, där statens organisation genomsyrar allt i samhällslivet. Istället utgör den svenska varianten ett slags paraplyorganisation för hela samhället – där socialdemokratins maktinstitutioner utgör plattformen som kontrollerar både den politiska och den ekonomiska aktiviteten i samhället. Detta sker genom bland annat strukturer, skatter, mental kontroll och institutionaliserat motarbetande av oönskad politisk och ekonomisk aktivitet. I den socialdemokratiska propagandan har anspråket på att kontrollera hela det svenska samhället och strömlinjeforma det enligt socialdemokratins politiska ideal under större delen av 1900-talet gått under namnet ”folkhemmet”. Detta är ett begrepp som alltså gör anspråk på att inbegripa inte bara arbetarklassen utan hela folket, samtidigt som det har genomdrivits genom socialistiskt motiverad – om än inte helt fullföljd – klasskamp.

Mycket av det som kunde beskrivas som en ”mjukt totalitär” enpartistat på Huntfords tid har nu 50 år senare givetvis förändrats. Efter ”det röda 1970-talet” strömmade under 1980- och 1990-talen en nyliberal våg genom svensk politik. Fredrik Reinfeldts ”pragmatiskt” präglade borgerliga regeringar i början av 2000-talet innebar i sin tur att nyliberalismen blev mer eller mindre förlegad. Det säger sig självt att efter Huntfords tidiga 1970-tal har både den offentliga sektorns struktur, de politiska förutsättningarna, och även genomsnittssvenskens mentalitet har ändrats ganska mycket. För många nu på 2020-talet kan det därför vara svårt att föreställa sig det Sverige som den unge Observer-korrespondenten Huntford mötte och upplevde under 1960-talet. Till och med det Stockholm som efter några decennier av hyresreglering på den tiden började hotas av akut förslumning (Huntford kallade vår huvudstad för ”en östeuropeisk stad”) har nu rest sig och fått färg på kinderna.

Men även om det svenska samhället av idag är ett i många avseenden annorlunda samhälle än det konformistiska enpartistatssamhälle som rådde på Huntfords tid, så lever den maktapparat som socialdemokratin har byggt upp under 100 års tid ännu kvar. Det är denna maktapparat vi i denna bok kallar för ”betongväldet”.


En vidareutveckling av Huntfords teorier

Vår bok utgör både en putsning och en uppdatering av de olika delarna i Roland Huntfords förklaringsmodell, och en renodling, ytterligare systematisering och anpassning av förklaringsmodellen till vår samtid. Medan Huntford hade en enpartistats-teori, har vi omformat denna till en maktapparat-teori. Medan Huntford hade en tydlig systematik men otydlig struktur som bitvis blev rörig, har vi justerat systematiken både för maximal tydlighet och som anpassning för vår tids delvis förändrade förhållanden i samhället. Vi har också lagt till flera egna delar till vår helhetsbild av den socialdemokratiska maktapparaten och det samhällsbygge som socialdemokratin nu har ansvarat för under 100 års tid.

På detta vis bygger vi vidare på de viktigaste delarna av Huntfords detaljerade samhällskritik, och relaterar dessa till forskning, journalistik och politisk teoribildning från de senaste 50 åren inom de ämnesområden han berörde. Vårt källmaterial består av betydligt mer än Huntfords bok, och vi redovisar detta i form av löpande litteraturtips, i fotnoter, och i den litteraturförteckning som finns i slutet av boken. Varje kapitel avrundas med ett vidare perspektiv på de huvudsakliga teser vi lyft fram i kapitlet, och på motsvarande vis avslutas hela boken med två kapitel som blickar tillbaka och sätter ett vidare perspektiv på helheten.

Annons

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s