Ulf Lönnberg på Sourze 3 januari 2022 | Läs hela recensionen här
Med Betongväldet blir det förståeligt vilka nästintill omöjliga hinder som regeringen Kristersson har att övervinna för att bryta med arvet från den socialistiskt utopiska folkhemsidén med 1950-talets Sverige som måttstock.
Kommer regeringen Kristersson att lyckas? Hans ansats om paradigmskifte och aviserade tidshorisont på åtta år signalerar visst mått av insikt. Men för att rucka på rådande förutsättningar krävs borgerliga partistrateger som i realtid kan identifiera och bryta ner socialdemokraternas förmåga att i regeringsställning och i opposition behålla sitt problemformuleringsinitiativ.
[…]
Förhoppningsvis inspirerar Betongväldet till att skapa ett nytt politisk idélandskap som ger medborgarna själva ett nytt och eget problemformuleringsinitiativ.
Dick Erixon på Samtiden 20 november 2022 | Läs hela recensionen här
För den som vill ta del av konservativ kritik av socialdemokraternas radikalisering av svensk politik och nutidshistoria kan jag verkligen rekommendera en ny bok.
På ungefär 250 sidor ges här en ovanligt konkret analys och kritik av hur Sverige fått en stat som allt oftare verkar ha ett eget liv med aktivistiska statstjänstemän som drivs av egna ambitioner snarare än att verkställa den politik som svenska folket röstat fram i val.
Författarna tar sats i en vass analys av Sverige som gjordes av den brittiske utrikeskorrespondenten Roland Huntford i boken The New Totalitarians från 1971, där han beskriver det långa socialdemokratiska maktinnehavet och den ”mjuka totalitarism” som partiet står för. (Boken fick titeln Det blinda Sverige i svensk översättning.)
Det är en briljant idé att lyfta iakttagelser gjorda från utsidan under Socialdemokratins zenit och uppdatera dem till dagens Sverige på 2020-talet.
Med mjuk totalitarism menas att en liten politisk elit har omfattande makt över samhället oavsett hur väljarna röstar och utan att behöva använda pansarvagnar och soldater på gatorna.
Hur är det möjligt? Betongväldet visar hur Socialdemokratin genom tur, tillfälligheter och medveten maktstrategi nått en oerhörd dominans över det svenska samhället sedan man 1920 första gången kom i regeringsställning.
[…]
Boken ger alltså en mycket befogad påminnelse om vilka svårigheter den nytillträdda icke-socialistisk regering kommer att möta.
[…]
Vi som vill bryta S-hegemonin ska ligga på, driva regeringen till aktivitet. Men det är viktigt att också ha insikt om vilket motståndet faktiskt är. Hur djupt förankrat vänsterradikalismen är i statsapparaten.
Här ger Betongväldet en aktuell och angelägen påminnelse om hur djupt impregnerad den svenska statsmakten är av vänsterradikalt tänkande.
Jan Öhman Gustafsson på Insikt 24 13 juli 2022 | Läs hela recensionen här
Boken är lättläst och trovärdig med många kloka förklaringar till hur den svenska politiska överbyggnaden ser ut och förklarar varför vi hittar socialdemokrater i nästan alla vrår.
Elias Norgren på Konservativ Debatt 5 juni 2022 | Läs hela recensionen här
Betongväldet är i sig en vidareförmedling av Det blinda Sverige (The New Totalitarians), en bok som skrevs av den brittiske Sverigekorrespondenten Roland Huntford 1971, däri han öste kritik över Socialdemokraternas och den så kallade arbetarrörelsens “nytotalitära” samhälleliga dominans. Huntford underhöll idén om dåtidens Sverige som en närmast sovjetisk enpartistat, och var inte nådig i sina angrepp på hur i stort sett alla samhällsutvecklingar som skett i Sverige sedan 1920-talet var medvetna försök av Socialdemokraterna att rota upp och omskapa Sverige i en modernistisk, socialistisk tappning.
Boken har som ambition att reflektera över och uppdatera Huntfords analys i enlighet med hur Sverige ser ut 50 år senare, och lyckas i sin granskning bekräfta många av hans observationer.
[…]
Där Huntford framståendes som smittad av den röda faran verkar se förskräckt på hela Sverige och det svenska folket, tar Betongväldets författare sitt land och folk i försvar, och menar att det inte är det svenska folket som villkorslöst har valt det ok som vilar över dem, utan att det är det hänsynslösa Partiet (med stort P) som har undergrävt demokratin mot deras vilja.
[…]
Betongväldets författare har en i grunden mer nyanserad förhållning till missförhållandena i Sverige än vad Huntford hade (de undviker till exempel att beskriva landet som en enpartistat)
[…]
Ett flertal citat från dåtidens ledande socialdemokratiska ministrar och andra representanter vittnar om hur pervers den sociala ingenjörskonsten faktiskt var, och det kan ibland komma som en överraskning för läsaren hur medvetna SAP faktiskt var om vad de gjorde med det svenska folket. Boken gör på så sätt en ovärderlig tjänst i att inte låta socialdemokratins värsta sidor glömmas bort.
[…]
Men trots att den företräder en i Sverige ganska ovanlig form av renodlad högerkonservatism, är Betongväldets berättelse om Sveriges “demokratiska” århundrade en mycket gedigen granskning av makten, med många skarpa insikter som bör bli vidare kända. Söderbaum, Ljungberg, och Swedberg ger nytt liv och relevans till Roland Huntfords över 50 år gamla kritik av det socialdemokratiska samhällsbygget, och bevisar att den överlag ändå har åldrats rätt väl. En särskilt viktig lärdom för konservativa att dra av boken är vikten av att återerövra anspråket på Sveriges demokrati, och påminna om hur den är så mycket mer än bara Sveriges socialdemokratiska parti.
Betongväldet 